Synpunkter

Jag trodde jag visste vad snabbhet var tills jag hörde ett fotbollsreferat på spanska. Detta hände sig en kväll då min sambo Agneta och jag intet ont anande kom strosande längs en gata i CiudadQuesada, den by i Spanien där mina föräldrar bor och vi besöker nästan vart år. Vi hade ätit en förnämlig måltid på en Argentinsk restaurang några gator längre upp i byn och som flugor till en sockerbit drogs vi mot det upphetsade ljudet av en tv-sänd fotbollsmatch och fann oss snart vid en av flera fullsatta barer. Människor i alla storlekar och med målade ansikten satt sammanbitna och stirrade mot den gigantiska skärmen. Jag menar verkligen alla storlekar för den spanska flagans färger fanns på nyllet på alltifrån gamla gubbar till små bäbisar. Fotbollssport är inte riktigt min grej, hockey ska det vara, men jag kan lukta mig till god underhållning när den är strax under min väl tilltagna näsa. Det fanns självklart inga sittplatser inne på den till bredden fyllda baren men jag kunde höra lika bra, en av fördelarna med att vara blind, från glassbaren intill så vi satte oss där. Med glass, kaffe och vidöppna öron satt jag förväntansfull och väntade på att Spanien skulle göra mål för då skulle det nog bli liv i luckan. Plötsligt gick den spanske tv-pratarens röst upp i falsettläge och den stämma som redan babblade på i en otrolig hastighet la nu i ytterligare en växel. Han öste på allt fortare och sen exploderade hela omgivningen i ett vrål av lycka. Det tjoades, tjimmades och blåstes högljutt i bilhorn och andra tutor. Oljudet var öronbedövande då alla verkade ge ifrån sig glädjeljud och det hela var både roande och hemskt. Oväsendet började så småningom att lägga sig men då brakade istället et smatterband av på gatan bara någon meter bort. Jag blev inte ens förvånad för det var helt väntat. Spanjorerna älskar fyrverkerier och tar varje tillfälle de kan bränna av smällare och raketer för offentliga summor. Det lät som en kulspruta och avslutades med en dov knall som kändes i hela gatan. Det var inte bara vi som kände slutsmällen för den närliggande bankens larm drog igång med ett pulserande tjutande ljud som fortsatte en god stund tills någon tillkallad banktjänsteman fick stopp på olåten.

Matchen vanns av spanjorerna och glädjen visste sig inga gränser. Även denna gång försatte smatterbandet banken i full alert och det lät som soundtracket till en gangsterfilm. Spanien gick efter denna match vidare till åttondelsfinal vars andra halvlek vi självklart åkte ner till byn för att bevittna. Vi blev inte besvikna då det denna gång var en ännu mer upphetsad stämning och drag och alla roliga ingredienser från det förra besöket infann sig även denna gång. Målade ansikten, tut i tutor, skrikande spanska och andra fotbollsfantaster, sång och dans, smattrande fyrverkeripjäser och självklart även denna gång ackompanjerat av tjutet från bankens larm.

Spanien vann och var därmed klart för kvartsfinal och ur stereon strömmade spanska fotbollslåtar. Idrottsmusik verkar låta likadan oavsett vilket land de kommer ifrån och dessa tongångar lät som en blandning av Magnus Uggla och Marcoolio men med spansk text. Det var ganska medryckande men jag hade en bestämd känsla av att jag egentligen borde tycka att den var gräslig. Som är fallet med osmaklig musik är det ibland svårt att helt värja sig mot skiten.

Jag var ombytt och klar för att bege mig ner till byn den kväll kvartsfinalen skulle gå av stapeln men mina föräldrar och sambo hade fått nog gången innan så det blev en chokladorgie till ljudet från radion istället. Det gick också bra och i sanningens namn så är det lättare att hänga med när matchen refereras på svenska. Då smattrar orden också som lärkvingar men jämfört med de spanska motormunnarna så går det i slow motion.

Hemma i Sverige igen satt jag klistrad framför burken då Spanien vann sin semifinal mot Tyskland och blev glad. Måste dock ge en eloge till tyskarna som med sitt unga lag imponerat stort. När de krossade och faktiskt fullständigt förnedrade Argentina med 4-0 var fotboll för en stund nästan lika roligt som hockey.

På söndag spelar Spanien mot Holland för guld och jag kan bara säga, ”viva Espania!”