Synpunkter

Mina föräldrar bor sedan ett stort antal år i den lilla byn Ciudad Quesada i Spanien. De är båda kattälskare men kanske mest min far. I Sverige hade de sin katthona Randan men sedan hon svävat upp till katthimlen och de själva flyttat sina bopålar söderut har de inte haft något husdjur. Till sin förvåning blev de i fjol adopterade av en kelsjuk och stolt katt. Ni som bor med en eller flera katter vet vad jag menar, och ni som påstår att ni inte gör det lever i förnekelse eller ljuger. Jag har själv en kattgubbe vid namn Bonham och i vårt hem är det inte någon av de tvåbenta varelserna som innehar chefspositionen. Det var en söt svart hona som flyttade in men eftersom hon hade halsband och inte såg ett dugg svältfödd ut hade hon uppenbarligen redan ett hem någon annanstans men ville tydligen ha ett till. Det gällde att behandla situationen förståndigt och till att börja med så fick hon ingen mat men strykningar, klappar och mjuka ord fick hon i mängd. Farsan hade gett sig den på att luska ut varifrån hon kom så han förföljde henne när hon strövade iväg och han lyckades till slut lista ut vart hon bodde. Hon visade sig tillhöra en engelsk familj en bit bortåt vägen och de hade flera katter och hade ingenting emot att den svarta honan även höll till hos mina föräldrar. Självklart dröjde det inte länge förrän mat och vattenskålar införskaffats och kissen började sova inomhus.

Mina föräldrar var nu lyckligt med katt och om det inte vore för att denna honkatt har ett sådant underligt beteende så kunde historien ha slutat här.

Till min fars stora munterhet började nämligen katten i allt högre grad att uppvisa hundbeteende. Som den värsta jycke började hon bära hem grejor i munnen. Det första hon kom hemdragande med var dammtrasor. Inte bara en utan flera stycken för ska det göras så ska det göras ordentligt. Om hon tyckte det var smutsigt i sitt nya hem och krävde bättring vet jag inte men nu fanns det i alla fall resurser att angripa eventuella smutshärdar med.

Det andra hon släpade hem var ett par rosa blommiga trosor med svart spetts och av märke Lindex. Var den lilla raringen hittat denna dyrgrip törs jag inte ens tänka på men hennes bidrag till sitt nya hem gjorde mina föräldrar mycket förbryllade.

Härnäst var det ett gult linne med texten basic och det var nog tänkt att matcha trosorna. Mina stackars föräldrar tittade sig ängsligt omkring och förväntade sig att vilken sekund som helst få se arga grannar storma in på tomten och beskylla dem för klädstöld.

Nästa klädespersedel kissen släpade hem kastades direkt i soptunnan av min mor eftersom det var ett par skitiga herrkalsonger. De var otroligt smutsiga och hade nog använts till att tvätta bil eller fönster. Det är i alla fall vad min mor hoppas.

Kalsongerna var ett nedköp men nu kom honkatten, som min far vid det här laget döpt till Robin Hood, upp i toppform. Två par trädgårdshandskar, ett dam och ett herr, nedlades vid husses fötter. Farsan var djupt imponerad att kissen kom med handskar till både husse och matte och att hon inte bara levererade en utan såg till att båda handskparen var kompletta. Robin Hood fick gå många omgångar innan hennes nya familj var fullt utrustad för härligt och stärkande trädgårdsarbete. Om hon tänkt att detta skulle utföras iklädda gult linne och blommiga trosor för matte och ett par vansinnigt smutsiga kalsonger för husse vet ingen men hon kompletterade någon dag senare ensemblen med ett par herrstrumpor. Mina föräldrar skulle ha utgjort en slående syn och säkert ha roat kissen kungligt och garanterat fått förbipasserande att höja på ögonbrynen.

I ett fåfängt försök att få igång barnaproduktionen hos sina nya undersåtar skänkte hon dem en barnsocka. Detta initiativ var dock ganska halvhjärtat och det blev aldrig någon andra leverans. Kanske förstod hon efter en närmare titt på sina nya undersåtar att de var för gamla för att få någon ny kull.

Tydligen tyckte Robin Hood att även bilen behövde sig en omgång och kom därför med sämskskinn. Nu kunde husse med fördel polera lacken och kisse skulle inte behöva skämmas över den smutsiga och flammiga karossen.

Nog tror denna förvirrade katt att hon är en hund alltid och min far trodde inte sina ögon när han kom hem en dag och såg hur katten kämpade med en stor gren från ett citronträd som fastnat i grinden. En katt som apporterar frivilligt och på helt eget bevåg är i sanning en ovanlighet. Varifrån hon fått grenen och hur långt hon släpat den vete katten men närmin far fick syn på henne så satt den ohjälpligt fast i grindhålet. Farsan löste den för kissen kvistiga situationen och bröt därefter genast sönder grenen och slängde skräpet i soptunnan. Robin Hood blängde surt på den otacksamma idioten till människa som inte kunde komma på något bättre att göra med grenen än att kasta bort den.

Efter en sådant miserabelt mottagande så dröjde det innan hon åter bidrog till hushållet men nästa sak var en riktig dyrgrip. Farsan såg katten sitta vid poolkanten där den slog med tassen mot något i vattnet. Han undrade vad hon höll på med eftersom hon ogärna går nära poolen och gick nyfiket fram och fick syn på en stor fet padda nere vid bottnen. Paddan försökte att åter simma upp till ytan men kroknade efter någon halvmeter och sjönk åter mot poolens botten. Håven hämtades och min far räddade paddan från drunkningsdöden. Troligen dog nog paddan senare av andra orsaker i häcken där min far placerade den. Nej skärp dig kära läsare, jag menar självklart häcken som går runt huset. Jag misstänker att drunkning är en av de mer skämmiga sätten för en padda att dö på men som syftningsfelet nyss påvisade så kan det alltid bli värre.

Att en katt i sina bästa år släpar hem en massa persedlar i tid och otid är en sak, men Robin Hood har även andra hundkvaliteter. När min far tar fram sin vandringskäpp för att gå sin dagliga promenad så följer katten med. Hon gå någon meter bakom farsan och gärna i skuggan längs murarna som omgärdar de flesta husen i byn. Till en början väckte det udda paret stor munterhet när de mötte hundägare men det har med tiden blivit en vanlig syn på Ciudad Quesadas gator och hundägarna är numera vänliga nog att byta till andra sidan av vägen för att inte i onödan skrämma upp katten. Robin Hood följer med på hela promenaden och när farsan ställer ifrån sig käppen mot väggen hemmavid pyser kissen iväg och gör vad det nu är katter gör när vi inte har full uppsyn på dem.

En av mina föräldrars grannar är bara periodvis i Spanien och hans trädgård har förvandlats till en fullkomlig djungel. Där bland buskar, träd och bråte ligger Robin Hood gärna och trycker i skuggan under dagens varmaste timmar och min far har döpt området till Sherwoodskogen.

Det är inte bara persedlar och byte som den tappra kissen tar med sig hem utan även en partner. En vackert mönstrad hane med isblå ögon har nu börjat frekventera de Westinska köttgrytorna. Det är en mager stackare och även om min mor till en början försökte stå emot lusten att utfodra honom så kommer han nu dagligen och äter. Från början gick det inte at komma närmare honom än ett flertal meter men avståndet har med tiden blivit allt mindre. Ingen har ännu fått röra honom men det är ett av farsans projekt att nå dithän. Eftersom han tillhör Robin Hoods glada gäng så har min far döpt honom till Lille John. Katterna håller oftast fred men som i alla förhållanden så blir det ibland bråk och då är det den bruna vildkatten som blir jagad på flykten. Han lägger då svansen mellan bena och springer för sitt liv undan honans ilska. På tal om svansen mellan bena så tittade min sambo Agneta förbryllat på Lille John när han stod böjd över matskålen och åt. Vi var på besök hos mina föräldrar och det var även vår dotter Camilla och två vänner till henne. Vi satt alla på verandan och njöt när Agneta begrundande synade den skygga katten som smörjde kråset. ”Vad är det för konstiga klumpar som hänger där bak på honom?” Frågan väckte stor munterhet hos oss andra och Agneta blev informerad att Lille John var en hankatt och att det var hans testiklar. ”Men de är ju så stora!” Visste inte om jag skulle skratta eller gråta eftersom min kära sambo och jag känt varandra länge och jag tycker att hon vid det här laget borde veta detta mest elementära om den manliga anatomin. Om hon inte gör det så har hon faktiskt inte koncentrerat sig nog på vad som händer under våra övningar i kärleksgymnastik. Vill inte vara en gnällspik men lite mer uppmärksamhet och engagemang tycker jag att man kan begära. Det andra, och för mitt vidkommande sämre scenariot, är att mina attribut inte alls kan jämföras med de välhängda spanska kattgubbarnas och därmed tycker jag att vi lämnar det pinsamma ämnet.

Ytterligare en kisse har börjat komma på matfriarstråt på sistone och är en svart och vit trolig vildkatt som jag misstänker är Broder Tuck. Han har inget halsband men ser verkligen inte ut att ha lidit någon brist på födoämnen. Nu kan han äta sig ännu mättare och förnöjt jama mellan tuggorna, ”prisad vare gud här kommer skatteåterbäringen.”

Idag kom Robin Hood hemsläpande på en rejält smutsig handuk som min mor tyckte var jätteäcklig och genast slängde bort. Måhända tycker kissen att det är dags att få de smutsaktiga människorna att tvätta sig lika ofta som katter gör.