Synpunkter

Jag vallades runt i köpcentret Nacka Forum idag av min sambo Agneta då vi träffade på hennes körledare. Glada hej uppstod och sagda körledare tittade på mig och sa till Agneta. ”Jaha, är du här med din son.” Jag lyste förståss upp som en sol och blev plötsligt väldigt förtjust i henne. Agneta förklarade med tillgjort glad röst att det minsann var hennes man men att, ”han är så ungdomlig av sig.” Jag hörde bitonen av saltsyra i hennes röst men det tror jag inte att körledaren gjorde. När de efter en stund talat färdigt och vi gick vidare mumlade Agneta något om att körledaren kanske inte hade så bra syn. Jag var av en helt annan mening och var djupt imponerad av hennes skarpa öga för stiliga och ungdomliga män. Jag ska erkänna att det där med stilig har jag själv lagt till men är rätt så säker på att det stämmer. Jag baserar detta djärva antagande på en händelse från förra helgens gig då en härligt förfriskad kvinna riktade in sin radar mot mig och raskt vinglade åt mitt håll. ”Jag måste gå och snacka med den där snygge!” Hörde jag henne säga till sin väninna innan hon begav sig iväg över golvet mot mig. Hon tilltalade mig, den där snygge om ni minns, och jag höll henne artigt om midjan. När jag säger att hon tilltalade mig så menar jag att hon pratade med mig och inget annat. Sådana här händelser är bra för självkänslan och jag tror att det är nyttigt för familjen att få höra hur andra ser på den gamla gubbfan de bor med.

På tal om stiliga gamla blinningar så var det en sådan på sina modiga 80 ton som igår brakade ner på en segelbåt utanför Sydafrikas kust. En Sydkapare på 10 meter vimsade runt en stund och krockade sedan med en båt. Den enda förklaring man kunde komma fram till var att han helt enkelt inte såg båten. Valen var alltså inte ens upprörd utan bara lite stor, oförsiktig och väldigt närsynt. Jag tycker att SRF, Synskadades Riksförbund, borde hyra in sig på detta ganska blinda sjödjur. Han skulle ge enorma rubriker och väcka ett medieintresse av guds nåde om han fick susa omkring i Stockholms farvatten och stup i kvarten krocka med båtar och annat flytetyg. Han skulle därigenom på ett, kanske en smula brutalt, men effektivt sätt visualisera situationen för synskadade och blinda i en miljö som, trots utlovanden, ännu 2010 inte handikappanpassats. Man kunde måla slogans på valens sida i stil med, ”valfrihet är att kunna ta sig fram vart man vill i vår vackra huvudstad.” Det är kanske nog illa ändå ute i våra farvatten just nu med alla småfulla skeppare i farkoster av olika storlek som kryssar omkring därute och det blir i alla fall för kostsamt att transportera hit vattenbumlingen.

På tal om kostsam så fick Agneta och jag uppleva en ”riktig” bil häromdagen. Vi var på restaurang Telegraf vid Telegrafberget för att äta lunch när en otroligt stor och flott bil rullade fram och parkerade. En cabriolet i glänsande vitt som nästan fick Agnetas ögon att hoppa ur sina socklar. Under hela den utsökta måltiden satt hon och undrade vad det var för en gudomlig dyrgrip hon knappt kunde slita blicken ifrån. När vi efter måltiden gick mot vår lilla svarta franska bil stannade Agneta till och kollade närmare på limousinen. Det visade sig vara en Rolls Royce och att döma av nummerplåten ganska så ny. Vi dreglade och började spekulera vad en sådan skönhet gick loss på. Jag gissade på minst en miljon och vi bestämde oss för att kolla på nätet. Agneta hittade ingen ny Rolls Royce men en från 2005 som dock inte var någon cabriolet och den var värderad till 3 miljoner. Jag gissar att den vi stötte på nog kostade minst en halv miljon till. Plötsligt verkade den Mercedes 220 som Agneta drömmer om riktigt billig. Den kostar ”bara” 350000.

När jag känner efter ordentligt så borde nog en ungdomlig och stilig karl som jag bli skjutsad i en cabriolet märke Rolls Royce men jag vet inte riktigt om min chaufför håller måttet. Hon kör bra det är jag den förste att medge men börjar hon inte mer och mer likna min mor?