Synpunkter

En fråga vi ängsliga varelser ofta ställer oss är, ”hur ska det gå?” Enligt förutsägelser av siaren Nostredamus och komplicerade uträkningar av numera nedlagda indianstammar så blir det en gigantisk förändring år 2012. Det är till och med så att man pekat ut månaden september som den tid då det hela kommer att gå av stapeln. Eftersom vi människor nästan alltid ser på förändringar som någonting negativt så förutsätter vi självklart att vad som än händer så blir det en klar försämring. Vissa muntergökar vill gå så långt som att jorden, eller ännu värre människorna, kommer att gå under. Att mänskligheten kanske kommit till vägs ände är nog en möjlighet för vi är världsmästare på att ställa till det för oss. Vi är så smarta att vi förgiftar både vatten och luft samtidigt som vi undrar om vår framtid ser ljus ut.

Att jorden skulle gå under har jag svårt att tro. Det tycks mig att naturen har en otrolig förmåga att rätta till de dumheter vi ställer till med och alla som har en tomt vet hur naturen hela tiden försöker återerövra förlorad vildmark. Bevis för detta finns här hos mig på husets baksida där ett träd med lätthet håller på att växa sig igenom verandan och fått sällskap av grannens hallonbuskar som nu hänger över räcket till vårt territorium. Det sistnämnda ser jag i vanliga fall som en tillgång eftersom de bär som är på vår sida rätteligen tillhör oss, men eftersom sommaren varit för torr så bär buskarna knappt några bär. Därför funderar jag på att på skarpen be grannen att hålla ordning på sitt vildvuxna buskage.

Eftersom vi alltid tycks förutsätta att en förändring alltid är till det sämre så undrar jag hur länge det kommer att dröja innan börsen får nys om den stundande ”katastrofen.” Med tanke på de börsras som brukar följa på hyggliga eller rent av positiva kvartals eller helårsrapporter från de börsnoterade bolagen så förutser jag en bottennotering någon gång under andra halvåret 2012. Med tanke på att aktiers värde tycks baseras på tro, brist därpå, förväntningar och rädsla så tror jag att det ras på börsen som kommer 2012 kommer att få depressionen på 30-talet att likna julafton.

Den enes död är som bekant den andres bröd och jag tror att artisten som tidigare kallades för Prince, och som nu åter igen kallas för Prince, kommer att få ett par riktiga guldår. Han kan återutge sin hitlåt 1999 under titeln 2011. Han gjorde sig en rejäl hacka på den inför förra gången det skulle gå åt helvete med Tellus men planeten höll och Prince grät hela vägen till banken. Jag hoppas för Prince egen skull att han inte är övermodig efter den förra succén och ser till att denna gång i möjligaste mån få ut sina royaltys i förskott.

Vi hade en diskussion om det olycksaliga året vid lunchbordet idag och jag sa att jag tänkte bränna alla mina stålar under 2011. ”Vilka pengar?” Sa sambo Agneta och dotter Camilla nästan unisont och fick mig genast på dåligt humör. Vad är det för mening med att jorden går under om man inte har en förmögenhet att förslösa? Jag vill fan inte sitta där och vara förståndig och ångerköpt när undergången närmar sig. Så långt som att boka en semesterresa till Sodom och Gomorra behöver man inte gå men lite tanklöst spenderande och lite sedeslöst beteende är väl inte för mycket begärt när det ändå är på väg att gå åt skogen? Nu skulle jag äntligen kunna ge mig på all den narkotika jag tidigare varit för klok eller rädd att pröva på. Ja skulle röka, snorta, svälja eller ta som stolpiller alltifrån hostmedicin till potensmedel, men några sprutor skulle jag inte ge mig på för det tycker jag är otäckt.

Det skulle heller inte finnas några gränser för mitt drickande. Tror inte att jag skulle hälla i mig mer alkohol för jag gillar inte smaken men läskedrycker som Trocadero skulle bli min melodi. Spelar det ingen roll om man blir tjock och får venerna fyllda med socker och allehanda giftiga kemikalier så är det bara att ösa på. Man kan här starkt ifrågasätta hur det ska bli med drickandet för jag måste erkänna att min konsumtion av träsprit inte gick upp nämnvärt när jag blev blind. Att jag därmed har missat ett drömläge till billig fylla tyder på en inbyggd måttlighet och ett drag av tråkmåns hos mig.

1997 i månaden

Maj slutade jag röka men i Maj 2012 tänker jag börja igen. Jag var en lycklig rökare och gillade såväl blossandet som de otaliga ritualerna. Man ser dessutom väldigt tuff och manlig ut med en cigg i mungipan som en värsta Bogart och jag tar tacksamt emot all hjälp jag kan få för att verka cool, bara jag slipper få det. Rökning dödar som alla vid det här laget väl vet långsamt men jag hinner helt enkelt inte röka ihjäl mig om jag börjar igen bara 4 månader innan domedagen. De dagar jag känner mig riktigt dekadent så tänker jag ta en holk, röka farmors mustascher, klippa en hövding eller vad du nu vill kalla det för, samtidigt som jag tittar på gamla filmer med Cheech & Chong. Är jag tillräckligt påtänd så kanske jag tror att jag ser något vilket är ett fall framåt, även om det bara är hallucinationer.

Att inte längre behöva tänka på vad jag stoppar i mig kommer att märkas mest och bäst vad gäller min kosthållning. Vill jag äta Kexchoklad och Japp till frukost, bullar till lunch, tårta till middag och som vickning smågodis, pizza, franska ostar, ostkrokar, glass och kakor så gör jag det. Jag kommer ändå inte att dö för att jag är fet och slö för så fort går det inte.

All världens vackra kvinnor skulle jag stöta på i min iver att leva fullt ut innan det tar slut. Nu inbillar jag mig inte att jag skulle få så många napp men man vet aldrig vad som kan hända i tider av desperation. Jag skulle också skriva glödande kärleksbrev till Kate Bush för fan ska veta att jag är ett fan.

Snabba bilar och feta motorcyklar vill jag framföra i en hissnande fart men mina obefintliga synresurser skulle hänvisa mig till gamla nedlagda flygfält eller IKEA parkeringar efter stängningsdags, men inga tankar på att man kan köra ihjäl sig skulle stoppa denne fartblinde dåre.

Sådan är alltså jag när slutet närmar sig och mänskligheten med bävan inväntar det okända. Det blir blixtar och dunder magiska under i en skala som vida överträffar vad Herreys någonsin kunnat föreställa sig och plötsligt visar sig gud på himlen för hela mänskligheten att beskåda. De blinda kan nu glo, de döva tjuvlyssna, de stumma babbla, de förlamade röra sig och det är kanske inte så konstigt att det är de sistnämnda som dansar mest och ihärdigast eftersom jag föreställer mig att de har ett uppdämt behov av att gå på raveparty. Gud vänder sin ömma blick mot människorna och det finns ingen på planeten som inte andäktigt öppnar sin själ och ger sin totala uppmärksamhet åt henne. Hennes ljuva stämma hörs som om den fanns både utanför och inom oss när hon tar till orda. ”Jag gav 7 av mina gudaår för att skapa ett paradis åt er.” Vi usla varelser som redan här börjar inse åt vart det hela lutar åt skruvar olustigt på oss. ”Som tack för mitt slit, min omsorg och min, om jag får säga det själv, otroliga uppfinningsrikedom höra ert gnäll och ständiga beklagan över den jämmerdal ni säger er befinna er i.” Gud har inte höjt rösten men en sällsam intensitet har smugit sig in i hennes gudomliga stämma. ”Jag är gud och står självklart över sådana petitesser men bestämde mig ändå för att sätta er på prov.” Prov, ja det kunde man hoppa upp och klappa sig i ändan på! Den syndare som är jag har den senaste tiden inte gjort annat än att ägna mig åt skörlevnad och dåligheter. ”Från och med gryningen så kommer allt att förändras och bara de som visat sig värdiga kommer att få uppleva den nya världen.” Här lär jag tända en cigarett för det krävs ingen Einstein för att räkna ut att jag ligger risigt till. Kanske det hjälper om man tänker goda tankar funderar jag men det första som kommer upp i skallen är bilden en jordgubbe och refrängen till ”Highway To Hell” av AC/DC. Jag fylls åter av förtvivlan som den hopplösa syndare jag är. I ett försök att pigga upp mig själv så tänker jag med ett flin att Satan i alla fall bara är en tjeckisk hockeyspelare. ”Ni som har klarat detta prov vet redan detta om ni rannsakar er själ.” Oj då, självinsikt i elfte timmen. Kanske lite sent att lova bot och bättring nu? ”Ni som vet med er att ni förtjänar den nya ljuva världen kommer till mig, men ni som tillhör den mörka sidan kan dra åt helvete med min bror satan.” En enda snabb blick på guds bror och jag kan sakligt konstatera att han inte skulle klara sig en sekund på en hockeyrink. Det är en tanig, benig och fruktansvärt ful liten bror hon har vår gud och han skulle aldrig klara en tackling från Foppa eller Sudden. Trots sin anskrämliga uppenbarelse så utstrålar han ändå en mystisk kraft och jag är tämligen säker på att han inte är att leka med. Horn i pannan har han också men det känns inte ett dugg rockigt bara klyschigt. Det gör även snacket om den mörka sidan och jag kan inte låta bli att tycka att det är lite ”Star Wars” över det hela.

Två köer bildas då människorna gör sitt val. Själv står jag där och velar som jag alltid gjort och är lika konfliktobenägen nu som jag varit i hela mitt liv. Har jag varit ett själviskt svin? Snarare en frossande gris, konstaterar jag sakligt, men faktiskt inte ond. Det blir nog kön till gud för mig trotsallt. Plötsligt slår insikten ner i mig och jag blir åter stående. Jag tror varken på gud eller satan. Vad tror jag då på? Här skulle man mitt i de stora filosofiska frågorna på ett klassiskt vis kunna lätta upp stämningen lite med ett skämt om Kramfors men det verkar lite taget så jag låter istället hjälten, det är jag det, svettas lite mer i sin inre brottningsmatch . Jag tror faktiskt att jag är god nog att följa med gud men får förklara en del oklarheter för dennes portvakt sankte Per. Pelles stålgrå blick tycks se rakt igenom mig och med djup stämma be mig att noga tänka över mina handlingar och min ibland brist på dito. Båda kan vara lika förödande för ett gott leverne och den smala stigen är ruskigt smal och svår att hålla sig kvar på. ”Betänk helvetet och vad det är för dig.” Den gode portvakten Per är obeveklig och jag rannsakar motvilligt mitt liv och min vandel och gör därefter en konsekvensanalys. En version av helvetet för mig skulle kunna se ut som följer. Där har jag ständigt ont i stortån, mördande tråkigt, tvingas äta en tunna spenatsoppa i timmen, får enbart lyssna på oväsendet från industridammsugare och köksfläktar, får aldrig en kram eller uppmuntrande ord, får aldrig upp den men om jag mot förmodan får det blir jag tvingad att spika plank med den, får dagliga brev från skattemyndigheterna och hårdhänt påhälsning av brutala indrivare från Hells Angels, får ständigt köa, jobba med oberäkneliga datorer, tvingas genomlida oändligt långa och tröga engelska tv-deckare och program med bönder som söker fruar eller andra sexuellt frustrerade bönder, tvingas att tugga på omogna bananer, få uträtta behoven på groteskt skitiga offentliga toaletter med endast översvämmande pissrännor, ha varannan minut vargavinter och varannan minut högsommar, dagligen få se i 10 sekunder och då mig själv naken i en provhytts obarmhärtiga speglar, flyga Ryan Air, höra att min dotter har planer på att flytta till Australien, höra att min dotter flyttat till Australien, höra att min dotter flyttat ihop med en karl i Australien, höra att min andra dotter funderar på att flytta hemifrån och kanske till Australien, ständigt ha hål i strumpan och hål i skon, riklig skäggväxt ur öronen, kaksmulor i sängen, a en punkt på ryggen som jag inte når men som ständigt kliar och tusen andra hemskheter som skulle göra att vistelsen ständigt var fylld av hesa ångestskrin och böner om nåd.

Som ni säkert förstår så är dessa mina ord bara fria fantasier och rena spekulationer men om ni inte förstått det så borde ni nog söka hjälp, eller jag jobbet som frikyrkopredikant. Hur god är du? Är du schysst nog att gå med gud eller tillhör din själ den behornade? Tänk dig för innan du besvarar frågan för jag tror att det är bäst att hålla sig i godhetens mittfåra. Undvik därför jämförelser med ytterligheter som Adolf Hitler och moder Teresa eller Jack the ripper och Di Leva. Medelbra duger nog för det finns och har alltid funnits en del riktigt dåliga människor vars själar djävulen kan få att tugga på. Som tur är för vår arma planet så har det också alltid funnits en hel del riktigt goda människor så när gud och sankte Per tar sig an dessa godingar lite extra så kanske vi medelgoda kan passa på att slinka förbi och in genom pärleporten.

Hur kom jag nu in på denna teologiska utsvävning? Det enda jag egentligen ville säga var att det ryktas om en del omvälvningar 2012 och att vi kanske borde vara beredda. Måhända stundar en ny tid av insikt och nya värderingar? En tid då pengar och byteshandel inte längre är det allenarådande. En tid då alla människor får det de behöver för hälsa och inre frid. En tid av kärlek och omsorg för alla i världen. En tid av fred, visdom och broderskärlek som omfattar alla. Jag hoppas innerligt att det är så men undrar samtidigt om jag inte borde sälja mina fonder och inställa månadsinbetalningarna på min pensionsförsäkring? Det är inte långt till 2012 och ni vet hur fort tiden går när man har roligt. Lyd mitt råd och se till att ha riktigt tråkigt de närmaste 25 månaderna så får ni ut det mesta möjliga av den ynka tid som återstår oss.