Stackars föräldrar
Nu ska hon ut och resa igen den där äldsta dottern vi har. Vi stackars ömma föräldrar ler sammanbitet och önskar henne lycka till, men vad är det för fel på att stanna hemma? Camilla har rest förr och det har gått bra men varför utmana ödet?
Nu tycker du säkert att jag borde ta mig samman och sluta vara fånig och det finns faktiskt en hel del faktorer vad gäller hennes resa som borde inverka lugnande på mig.
För det första så ska hon bara vara bortrest i lite över tre veckor den här gången till skillnad mot de sex och en halv vecka hon och hennes pojkvän Emmanuel var borta förra gången. Det är bara hälften så lång tid och bara lite outhärdligt för en orolig pappa.
För det andra är det ett lugnt och ofarligt resmål, Colombia. Visst finns det en synnerligen aktiv gerilla, knark i drivor, ormar, insekter, sjukdomar, kriminella med kidnappning som specialitet, livsfarlig trafik men också frukt och grönt och massor av trevliga människor och släktingar till Emmanuel så jag borde nog känna mig lugn.
För det tredje så är det inte lika farligt att flyga som att åka bil och det känns extra tryggt att de flyger med Air France som verkar ha skickliga piloter.
Jag säger som doktor Alban, "läget är stabilt!" Det finns absolut ingenting angående Camillas resa som är så oroande att ett par burkar valium om dagen inte kan råda bot på det. Kära lilla dotter ha en fantastisk resa och kom hem lycklig och välbehållen så att du kan ledsaga lilla pappi till ett behandlingshem.
