Va! Vem? Jag?
Jag var på ett födelsedagskalas i Upplands Väsby i lördags och det var ett herrans drag, som det så ofta är när gästerna är rutinerade och har åldern inne. Det lektes lekar, hölls tal och var allmänt uppsluppet och i en presentation av födelsedagsbarnets gamla polare omtalades jag som en av Sveriges bästa dansbandstrummisar. Nog är det väl själva sjutton att gamla synder alltid ska hinna ikapp en och dessutom pinsamt då jag med tiden utvecklat en ganska rejäl ovilja mot den slätstrukna musikstil vi kallar dansbandsmusik. Det är dock sant att jag under några år lirade trummor i dansbandet Epplers men om jag var en av landets bästa dansbandstrummisar vill jag låta vara osagt. Jag förstår självklart att man satte detta epitet på mig för att retas och det fungerade, usch!
Jag var sjuk och eländig för några veckor sedan och tyckte både synd om mig själv och hade rejält tråkigt. För att muntra upp mig mellan snörvlandet och snytningarna började jag förvanska namnen på de svenska dansbanden. Eftersom jag var så förkyld och snorig så fick det bli just detta som hjälpte mig att döpa om de förhatliga dansbanden och här är min otroligt barnsliga lista över Sveriges tre största dansband.
1 Snorleifs, mesiga men meriterade och klara för schlagerfestivalen.
2 Slem-Ingvars, rockigast av alla dansband och alltid lika heta, kanske rent febriga.
3 Snotts, nya, fräcka och även de klara för schlagerfestivalen.
