Tid
Har du tid en liten stund så har jag några tankar om tiden att förmedla. Tycker du att din tid är för dyrbar för att förslösas på dessa rader så har jag full förståelse för detta och önskar dig lycka till på din vandring genom livet.
Tiden sägs vara något abstrakt som vi människor ändå gör allt för att mäta och hålla ordning på. Jag kan inte låta bli att tänka linjärt när jag tänker bakåt eller framåt. Jag ser inom mig en lång rak linje i svart som sträcker sig fram till det minne jag söker. Det gör att minnen för mig upplevelsemässigt alltid känns långt borta rent avståndsmässigt. Jag får alltså lov att resa längs den svarta linjen en till synes lång sträcka för att nå minnet av när jag gick in i en dörr. När jag väl nått fram kan jag åter avnjuta smärtan i pannan, blodsmaken i munnen och svärtan av ilska i mitt inre över min otroliga klantighet. Ska kanske inte heller glömma hur arg jag var på den dumma dörren som stod halvöppen precis där jag skulle gå. Det får mig alltid att känna mig extra intelligent och som en högt stående varelse när jag blir höggradigt förbannad på döda ting.
Jag kan som sagt var inte låta bli att se linjärt på tiden men det finns stora tänkare som påstår att tiden inte alls är linjär utan att allting ligger på ett parallellt plan. Det som hände då, det som händer nu och det som kommer att hända ligger på samma plan, samtidigt. Det har jag lika svårt att förstå som det att universum är oändligt och därför aldrig tar slut. Nu är nu, då är då, sedan är sedan, nu är då, då är sedan, sedan är nu och då och jösses vad konstigt det blir. Det vore däremot praktiskt, rent praktiskt, för då skulle jag nå fram till mina minnen fortare och de skulle inte kännas så förfärligt avlägsna.
Eftersom jag nyligen börjat med Facebook så har jag på ett synnerligen påtagligt sätt blivit påmind om tiden och dess gång. Även jag lär ju ha en del kompisar bland de 170 miljoner Facebookanvändare som finns runt vår planet så jag kastade mig handlöst in i sökandet. Då visade tiden sitt outgrundliga tryne och satte käppar i hjulet för mig. Sökmotorn på sidan är utmärkt, den hittar bra även om man stavar som en kråka och egentligen var det bara minnet och fantasin som satte gränser för mig. Det visade sig att jag under årens lopp glömt bort folks namn. Trots att jag numera är blind så kan jag minnas mången nuna och ofta även förnamn men efternamnen hade raderats ut från min hjärnas hårddisk. De snubbar jag kände hade namn som Bosse, Bengt, Håkan, Hans, per och andra av dåtidens vanliga pojkmanm men där tog minnet slut. Fånigt nog kommer jag ihåg tjejernas både för och efternamn men det har hjälpt föga i min jakt. Antagligen var de alla fagra nog för att bli gifta och har därmed bytt efternamn. Det visar sig också att nästan alla namn är vanliga. Man får massor av träffar på alla namnkombinationer och får med hjälp av fotografier lista ut vem som är den rätte. Helt omöjligt för mig som blind och bara marginellt lättare för alla falkar eftersom ingen tycks lägga ut bilder som visar hur de verkligen ser ut. Digital bearbetning i allehanda fotobearbetningsprogram förvandlar utan större svårighet Kvast-Hilda till Tjusiga-Gudrun. Falsk varudeklaration? Kanske, men vem vill ligga ute på nätet och se ut som ett stolpskott?
Det är också så att min syn på tiden, och dess gång, förändras med åren. Troligen är det känslan av att jag inte har oändligt med tid kvar som gör detta. Jag förundras över mina döttrars förmåga att sova bort större delen av dagen, och därigenom livet. Visserligen gjorde jag som ung likadant men måste varje generation göra samma misstag? Upp och hoppa brudar och fånga dagen! Jag värdesätter alltså tiden mer nu och det enda som förstör en massa tid för mig är att jag oroar mig för att den håller på att ta slut.
Varje person har nog sitt eget sätt att se på tid men ändå är det de andras syn på saken som påverkar ens tillvaro mest. Jag som nu är över 50 är i många sammanhang betraktad som en gammal stofil. Det spelar ingen roll att jag genom åratal av träning och utövande har blivit skitbra på en massa saker och med lätthet blåser bort ungtupparna. Jag har några grå hårstrån och borde därför ha den goda smaken att lägga mig ner och dö. I artistvärlden hjälper det inte ens att vara ung numera, du bör vara vacker också. Annat var det på slutet av 60 och 70-talet, då räckte det, tro det eller ej, med talang. Joe Cocker, Janis Joplin, Charlie Watts, Ringo Starr, Leslie West, Neil Young och ray Davies är alla exempel på artister som hade, "det", men som knappast är att betrakta som bildsköna. Vet du föresten att det idag var 40 år sedan Woodstockfestivalen? Där var det jättemånga fula men duktiga grupper och artister.
Det gäller också att försöka vara på samma tidsplan. I min familj är tiden ur led. Mina döttrar sover som sagt bort stora delar av dagen och de nattsuddar gärna. Jag nattsuddar också men inte riktigt lika fullt ut som mina flickor, och därefter sover jag till 9 eller 10 tiden på morgonen. Min sambo vaknar ruskigt tidigt och finns sällan kvar i bingen efter klockan 6. Istället ramlar hon i säng vid 10 tiden på kvällen och säger till oss andra att hon ska gå upp och läsa en liten stund. Vi som numera vet vad som gäller önskar henne genast god natt. När jag väl kommer i säng sover hon sedan länge och när jag vaknar har hon klivit upp, suck.
Slutligen är det nog så att det är mitt förhållningssätt till tid jag måste se över. Att inte bli stressad över att en del runnit iväg, att njuta av här och nu, att ta mig tid till det som jag bedömer vara viktigt för mig och att dela med mig av min tid till andra om det är det som verkar bäst just nu. Verkar korkat att gå och vänta på en näradödenupplevelse innan jag tar ett bestämt tag om mitt liv och min egen tid, men troligen lunkar jag på som jag alltid har gjort. Om jag blir klokare med tiden är för tidigt att säga och det får tiden utvisa.
