Synpunkter

När vi igår lämnade vår huvudfigur var han/hon precis färdig i damrummet och på gång att åter ta sig till baren. Dimman tätnar skonsamt för vår huvudperson, men förhoppningsvis börjar det klarna lite för er läsare när vi nu kastar oss handlöst in i den fjärde delen. Den skulle kunna heta, "från damrummet, mot framtiden!"

Del 4

Ett djupt andetag och sedan var jag igenom dörren. Larmet och lukten av öl slog emot mig och var på samma gång bekant och lugnande. Nu hade jag gråtit ut, var samlad, taggad och fullt ut beredd att nå ända in i den djupaste dimman. Inget kunde rubba mig, här skulle supas.

"Hej!"

"Nej, jag menar hej Bruno, ö Runar."

"Rune!"

"Vad?"

"Jag heter Rune."

Sa Rune sammanbitet.

"Ja visst, självklart, jag var i andra tankar."

"Ursäkta mig men det är mycket nu."

sluddrade jag och flydde hals över huvud mot baren och så långt bort från honom som möjligt Jag ville inte ha någonting att göra med den enda man jag blivit kysst av och som pekat på mig med sin pitt. Jag kastade en blick bakåt och såg att han tittade efter mig med ett förbryllat utryck i ansiktet. Han tyckte nog att han kände mig intimt eftersom jag till och med kissat på golvet framför honom, och om vi varit mer intima än så visste jag inte och så fick det gärna förbli. Han påminde mig om någon men jag kunde inte riktigt sätta fingret på vem. Så slog det mig, han var precis som jag brukat vara när jag var man. En riktig jävla bock som man som kvinna inte kan lita en sekund på. Om, nej, när jag blir man igen så ska jag göra två saker omedelbart. Spöa skiten ur den där Rune och sedan sätta på varenda brud i den här stan. Oj, nej förlåt gud, jag bara skojade, inte skulle väl jag? Bara du hjälper mig att bli man igen så lovar jag att bli så god så god och aldrig mer göra något syndigt.

"Två åttor Whiskey tack och fyra lakritsshots och nynnar du på kung i baren så klipper jag till dig."

"Du kan verkligen festa" sa en liten tjock herre bredvid mig och tittade beundrande på min glasarsenal. Jag sa ingenting utan sänkte den första Whiskeyn i två långa drag, hostade och gav honom ett rör du mig så dör du leende. Han verkade helt oberörd av mitt hajgrin och fortsatte lugnt att konversera mig.

"Jag är skivbolags direktör, kan du sjunga?"

Han synade mig nedifrån och upp vilket nog var det enda sättet med tanke på hans minimala längd.

"Vet inte hur det låter när jag sjunger."

Svarade jag sanningsenligt och undrade varför den här tokiga fan stod och körde världens äldsta raggrepliker på mig.

"Du är i alla fall snygg."

Fortsatte han och blängde uppskattande på mig. Det fick mig att öka takten på mitt drickande för den här mardrömmen måste få ett slut innan mitt förstånd skulle gå förlorat för evigt. Den lille mannen fortsatte oförtrutet att berätta om sitt skivbolag. Han hade tydligen specialiserat sig på återutgivningar av 60-tals grupper och nu hade han en riktigt het grej på gång. Artig, dum och full som ett päron frågade min mun vad? Han lutade sig konspiratoriskt mot mig och viskade i mitt öra.

"En box med Hep Stars."

Jag stirrade misstroget på honom utan ett ord. Sporrad av vad han tog för beundran malde han vidare om den fantastiska 4-cd box som nu samanställdes i hans regi. Den skulle minsann innehålla massor av tidigare outgivet material, alla de stora hitsen men inte nog med det utan även ett par helt nyinspelade spår. Tyvärr hade inte Benny Andersson haft tid att medverka på dessa men både Svenne, Lotta och Christer Petterson var självklart med. Min förundran kände inga gränser inför detta avslöjande.

"Spelade Christer Pettersson i        Hep Stars?"

"Det hade jag ingen aning om."

Ytterligare uppmuntrad av mitt genuina intresse fortsatte han. Bland det tidigare outgivna materialet fanns det en oerhört het live upptagning från en ungdomsgård i Nacka som den lille mannen var säker på skulle gå till rockhistorien. Hans skivprojekt hade inte alltid varit krönta med framgång beklagade han sig och hängde klädsamt med huvudet. Försöket att sätta ihop en box med Elenor Bodel hade fått läggas ner då det blev väl tunt med fem låtar per cd. Att jag vid detta uttalande sprutade lakrits shots över hela baren tycktes inte bekomma honom för han log vänligt och klappade mig omtänksamt på ryggen. Jag beställde mer sprit och den pratsame blev allt suddigare. Genom dimman hörde jag hur han orerade om nyinspelningar med Rock-Olga och Hillbilly Five. De sistnämnda trodde han starkt på nu när countryn åter var så populär genom artister som Shania Twain och Dolly Parton. Jag var alldeles för berusad för att förstå sammanhanget och försökte fortfarande komma på vem Elenor Bodel var. Var det möjligen hon som sjöng "sudda sudda"? Nej, hon hette nog Gullan eller nått. Ett svagt illamående började komma över mig och jag trodde inte att jag skulle kunna dricka så mycket mer. Det var hög tid att tänka på refrängen. Ett snabbt järn till, sikta på utgången, hem i säng, somna som en stock och på morgonen vakna som man. Lätt som en plätt och lekande enkelt som alla geniala planer. Nu fick det faktiskt vara nog för ingenting kunde vara värre än att vara kvinna. Det hade jag hört redan som man så det var garanterat sant. Den sista drinken rann motvilligt ner i min redan överförfriskade kropp och jag vinglade iväg i riktning mot utgången.

"Utgången är helt säker."

Raljerade jag och strävade morskt vidare.

"Behöver damen en mans hjälpande hand?"

Sa en man vid ytterdörren och log nedlåtande åt mitt tillstånd.

"Ja för fan, men inte på det sätt som du tror pysen."

Kaxade jag sluddrigt och kryssade mot mitt hem och ett hägrande könsbyte.

Hur ska det gå? Är fyllan manlig nog? Hur sjuk i huvudet är egentligen författaren? Svaret på dessa frågor får du förhoppningsvis i den gastkramande upplösningen imorgon.