Synpunkter

Vår hjälte/hjältinna anländer till den lokala syltan och historen fortsätter.

Del 3

Eftersom det var lördag var det redan mycket folk i den lite nedgångna lokalen när jag anlände. Här firade 80-talsnostalgin stora triumfer, kanske mest beroende på att det var då den senaste renoveringen ägt rum.

"Med Lennys Bar in i 2000-talet, numera rökfritt."

Var den tanke jag elakt gottade mig åt när jag synade lokalen. Ljudet av Skrattande och sorlande människor slog emot mig när jag målmedvetet stegade mot baren. Alla verkade ha roligt och visste nog precis vilka de var tänkte jag bittert. Att jag såg sur ut rådde det ingen tvekan om och jag såg det som en stor fördel om de glammande människorna runtomkring mig tyckte att jag såg alldeles för bitter och inåtvänd ut för att vara kontaktbar. Öl eller vin var för långsamt för mina brådskande behov så jag hällde i snabb följd i mig tre dubbla Whiskey. Flickan bakom baren tittade begrundande och vad jag tyckte en smula nyfiket på mig men serverade mig utan kommentar. Drinkpriset fick mig att om möjligt se ännu mer sammanbiten ut men effektiva mediciner är inte gratis. Spriten började ganska snart att verka men det är svårt att dricka så hårt att man glömmer sin könstillhörighet. Faktum är att som man blev jag alltid mer könsmedveten ju mer jag drack och ibland var det som om hjärnan kopplats ur och ormen i byxorna totalt tagit över. Det var otroligt sällan jag löste några världsgåtor på fyllan eftersom jag var fullt upptagen med att leta efter lämpliga offer att ragga upp. Inte fan löste jag några världsgåtor den här kvällen heller trots min stympade mandom. Det började kännas som om jag var iakttagen och jag upptäckte minst ett par män som lystet spanade in mig. De försökte göra det i smyg men du kan inte lura en lurendrejare och jag visste precis vad de var ute efter. Deras djuriska intresse ökade min förståelse för hur en antilop måste uppleva det mitt i en lejonflock. Jag ökade alkoholintaget men trots avhållsamheten från öl blev jag, som en dålig repris på morgonen, svårt kissnödig. Jag var inte säker på att kunna ta mig till muggen för jag var nu kraftigt berusad och mitt huvud var som fyllt av dimma. Det var bara att ge sig hän för som jag förvirrat tänkte.

"En man måste göra vad en man måste göra!"

Vinglande stod jag bredvid barstolen, tog ut bäringen, fixerade toalettdörren med min något ostadiga blick, tog satts och stapplade målmedvetet iväg. Min hand vilade redan segervisst på handtaget till herrarnas när jag insåg att det inte var någon bra ide. Istället skulle jag få lov att gå in på damrummet med de andra flickorna. Tanken på det gjorde att det ryckte till i min borttappade penis. Jo jo, nog fanns mannen i mig kvar alltid och nu var han på väg till damrummet. Med siktet och koncentrationen på nästa dörr vinglade jag vidare då en främmande men ivrig hand plötsligt klämde till om min högra skinka. Handen smekte och avslutade med att nypa till så att jag ofrivilligt hoppade till med ett hoande. Högröd av ilska svängde jag runt för att nita kräket men när jag väl lyckats fokusera blicken stod där bara två män som båda var vända åt ett annat håll. Vem av dem som tafsat på mig gick inte att avgöra. De såg båda helt oskyldiga ut men det bevisade ingenting och det visste jag av egen erfarenhet. Jag hade själv spelat det här spelet mången gång men det var första gången jag var på mottagarsidan och jag gillade det inte alls. Funderade en kort sekund på att nita båda två men var alldeles för kissnödig och osäker på min stridskapacitet som kvinna lät jag saken bero och smet in på dam rummet. Alkoholen hade nu ytterligare spätt på min självömkan och karlarnas ohyfsade tafsande hade förpassat mig till ett tillstånd av djupaste bedrövelse. Helt okontrollerat sprutade tårarna och det rann floder nedför mina kinder. Inne på damrummet stod redan en blond lite charmigt småknubbig kvinna i 35 års ålder med långt vågigt hår och vad som verkade vara hennes väninna, en lång vacker brunett med kort pojkfrisyr. Damerna stod båda framför spegeln i full färd med att förbättra sin sminkning eller möjligen med att bara granska sig själva. Jag fick syn på en stol och damp ner högljutt ulande. Med ansiktet dolt i händerna skvalade jag uppgivet på och hade aldrig känt mig mer omanlig i hela mitt liv.

"Lilla vän så hemskt kan det väl ändå inte vara?"

 Hörde jag en vänlig röst säga i mitt öra. En mjuk och torr liten hand låg på min arm och smekte den lite tafatt. Jag sneglade åt sidan och min blick mötte den lilla blondinen.

"Det är så jävligt att vara kvinna!"

Fullkomligt tjöt jag.

"Ja syster, du har så rätt!"

"Kvinnans lott i livet är ingen dans på rosor minsann, Det skulle ha varit lättare att vara man."

Orden kom från brunetten som fortfarande stod med ansiktet nära spegeln och med ett finger pillande i ögonvrån.

"Ja!"

Ylade jag mitt i denna systerliga förståelse.

"Det är mycket lättare att vara man."

"Ja se karlar, ibland verkar de tro att vi fortfarande lever på stenåldern."

Sa brunetten in i spegeln.

"Min chef gjorde antydningar om att det mycket väl kunde bli löneförhöjning om jag bara bjöd till lite."

"Ett ligg och sedan skulle det bli ekonomiska och karriärs mässiga lyft för lilla Karin minsann."

"De tycks tro att vi är horor allihop!"

"Bra att du inte släppte till åt den jäveln!"

Sa blondinen med hetta.

"Nja, nu blev det ju så i alla fall men det var inte för att jag skulle få några förmåner."

"Han är en riktig goding faktiskt med en fast och fin liten bak och det gulligaste lilla smil du kan tänka dig."

Sa brunetten och såg drömmande ut.

Jag mådde illa och tänkte att skillnaden mellan könen inte var så stor som jag i mitt manliga enfald inbillat mig. Beskrivningar av vackra atletiska snubbar var i alla fall det sista jag ville höra just nu. Tanken på att jag kanske skulle bli tänd på killar själv i min nya kropp gjorde mig totalt förvirrad och det var skönt att jag redan grät.

"Hur kunde du?"

Undrade blondinen tydligt indignerad över väninnans avslöjande.

"Strunt i det, här blir inga barn gjorda."

"Har inte tid att häcka här hela kvällen, den biologiska klockan tickar och man blir inte yngre precis."

"Kom nu Sara så spanar vi in den ynkliga spillran av manligt kött som släpat sig hit ikväll."

Jag visste inte om jag skulle skratta eller fortsätta gråta över detta påhopp på mitt forna kön. I min förvirring gjorde jag ingendera utan satt bara där och stirrade dumt efter de båda kvinnorna som skyndade iväg. Blonda Sara gav mig ett sista uppmuntrande leende innan hon slank ut efter sin väninna. Efter att ha uträttat mina behov, vilket med förlov sagt fortfarande med fel utrustning kändes perverst, tvättade jag ansiktet och beredde mig på att åter försöka supa skallen i bitar.

Kommer vår hjälte/hjältinna att lyckas ta sig tillbaka till baren, och kommer ytterligare alkoholtillförsel att lösa alla problem? Detta och mer får du kanske veta i morgondagens avsnitt.