2 sidor av samma mynt
Jag har den senaste tiden vid ett flertal tillfällen blivit stående utanför GK(Göta Källare) vid Medborgarplatsens tunnelbanestation, Folkungagatan 45 i den kungliga huvudstaden Stockholm, eftersom vi där spelar vår krogshow, "Synliga i mörker." Jag har stått både vid ingången till GK, men även ovanför trappen i markplan. Det har påtagligt ofta kommit fram vänliga människor till mig och frågat om jag behöver hjälp. En dam sa att jag såg fundersam ut och det tar jag som en komplimang. Det är inte som om det är första gången jag står på någon av Stockholms gator, oftast i väntan på taxi, och det är faktiskt så att jag flera gånger i veckan befinner mig i detta tillstånd på Östgötagatan, men det har aldrig hänt att någon erbjudit mig någon hjälp där. Vet inte om det är att jag just vid Medborgarplatsen ser extra bortkommen ut eller om det helt enkelt råkar passera förbi extremt många hjälpsamma och vänliga människor just där. Trots att jag inte behöver deras hjälp så fyller deras omtänksamhet mig med värme.
När jag hörde på nyheterna igår fylldes jag med mer än värme och det var nog snarare helig vrede som fick mina kinder att blossa. Något lågt stående kryp hade stulit eller förfalskat de uniformer ett hemtjänstföretag i Hässelby använder för att kunna ta sig in hos gamla och därmed kunna bestjäla dem. Dessa fega kräk skulle säkert även rycka till sig min blindkäpp, pickla dövas hörapparater, montera bort hjulen från rullstolar och springa bort med dem och garanterat stjäla godis från små barn.
Två sidor av samma mynt alltså men jag tror och hoppas att det finns fler vänliga och rättskaffens människor än de lågt stående varelser som jag retat upp mig på. Vad tror du?
