Synpunkter

Det meddelades på nyheterna idag att postens chef Erik Ohlsson fått sparken med omedelbar verkan men ingen direkt anledning till avskedandet ges. Det har självklart lett till spekulationer men jag kan här på min blogg som enda nyhetskälla berätta orsaken och det är helt enkelt så att det är slutet på juni. Vad skulle det spela för roll säger då du vän av ordning? Jo det är nämligen så att telefonräkningarna kommer kvartalsvis och posten har just fått sina och nu är måttet rågat. Erik Ohlssons telefonräkning är otroligt hög för som ni vet så ringer postmannen alltid två gånger. Posten kan helt enkelt inte möta kostnaderna längre och snubben får ta konsekvenserna av sitt kufiska beteende och måste gå.

Pratade med en vän igår om det där med pengar och svårigheten med att snabbt få in de riktigt stora stålarna. Vi trodde båda på arbete men inte att de feta summorna skulle komma vår väg genom idogt arbete. Hon hade gått med i Postkodlåtteriet och jag är den lycklige ägaren till 5 premieobligationer men våra vinstchanser får nog betraktas som försvinnande små.

Vad gäller brottslig verksamhet så tror jag att de stora snabba pengarna ligger i rån av värdetransporter men jag har svårt att hitta en riktigt naturlig plats i rånarligan för hur det än är så suger det med en blind förare av flyktbilen och blinda som viftar med k-pistar, bazookas eller andra skjutvapen är rent olidliga att ha att göra med.

Jag borde nog ha blivit politiker i alla fall för de höjer tydligen sina löner genom att bevilja partiet högre bidrag. Oppositionsledaren Mona har nog bra lön för hon har börjat lägga på hullet eller också försöker hon att på allvar kliva i den stora kostymen efter sin företrädare.

Det verkar alltså inte finnas något moraliskt och helt lagligt sätt för mig att få in de snabba och stora stålarna så jag får nog jobba vidare med min futtiga lön och hålla tummarna att en av mina ynka premieobligationer skall utgå med vinst eller att någon hitintills okänd släkting från USA, kanske han som äger Westin hotellen, skall testamentera rubbet till lilla jag och min syster. Jag lovar att jag ska bli en generös och omtänksam miljonär som bara har andras väl för ögonen. Nä, nu går det inte att skriva mer för näsan är hela tiden i vägen och trycker ner oönskade tangenter, jag återkommer senare.

Hörde ni att den engelska polisen jagade ett UFO häromdagen? Det var en av polisens helikoptrar som var på väg att gå ner för landning och nästan blev påkörda av ett mystiskt flygande objekt och eftersom det både rörde sig oerhört fort och det definitivt var vårdslöshet i trafik så togs jakten på luftmarodören genast upp. Polishelikoptern fick dock ganska snart soppatorsk och var tvungna att ge upp förföljandet och ännu ett fartsyndare UFO kom undan. Min dotter Camilla sa att hon hoppades att det verkligen var ett främmande rymdskepp för då de utomjordiska piloterna skulle ge sig till känna så skulle alla science fiction filmer vi tittat på inte längre vara fiction utan dokumentärer.

Eftersom rymdskeppet var mycket snabbare än våra luftfarkoster och de uppenbarligen inte hade några som helst problem med att få bensinen att räcka så torde ett samtal med dessa rymdkillar, och förhoppningsvis även läckra rymdtjejer, kunna leda till en schysst lösning på energifrågan. Vi är självklart villiga att ge dem en rad hemliga grejor i utbyte som receptet på Coca-Cola, vilket virusskydd till datorn som fungerar bäst, de fullständiga ritningarna till en tyst men effektiv dammsugare, vad som gör en schlagerlåt framgångsrik och om förhandlingarna blir ruskigt hårda även hur man på bästa sätt försvarar sig mot skattemyndigheterna. Vi kan nog komma överens och om det är som jag hoppas och den nya form av energi som vi då kommer i åtnjutande av är både fantastiskt effektiv och mycket skonsam för miljön så kan energipolitiken få en helt annan inriktning. Politikernas onda öga kommer då inte längre att riktas mot bensinslukande miljöbovar som bussar, lastbilar, motorcyklar, bilar, flygplan och mopeder utan istället fokuseras på de tuggande metanmonstren Korna. Innan vi hinner säga Kalops så kommer en bred politisk majoritet att ha infört en energiskatt på kött på flera tusen %. På midsommarafton om 5 år blir det andra bullar av då familj och släkt samlas runt det festligt dukade bordet. Politiker mer förvirrade än vanligt från det gröna hållet har börjat tittat på kraftiga skattehöjningar på Strömmingen men ännu inte fått igenom dessa så Sillens pris är fortfarande ganska överkomligt. Färskpotatis finns i överflöd på bordet eftersom nästan varje svensk som har en plätt jord odlar själv i ett försök att hålla ner matpriset. Bara några få av Sveriges medborgare, och då självklart de allra rikaste och mest omoraliska, har kött på bordet. De flesta av oss petar lite uppgivet i det visuellt ganska bra men smakmässigt undermåliga kött surrogatet gjort av Soja och en rad hemliga ingredienser. Den hembrända spriten gör att dessa fuskbiffar slinker ner men inte ens under spritens påverkan kan någon med full trovärdighet säga att de är lika goda som äkta nötkött. Det skall dock sägas att positiva förändringar redan efter dessa få år börjat märkas på miljön i takt med att växthuseffekten bromsatts upp. De Svenska vintrarna blir åter långa, kalla och oerhört snörika alltmedan somrarna är svala, nederbördsrika och korta.

På tal om Aliens så berättade Camilla för mig att i The Sims som hon spelar en del så kan männen bli infångade och tagna till rymdskepp och när de återlämnas till sina familjer är de med rymdbarn. Som tur är så behöver de sedan inte föda dessa rymdbäbisar som i filmen "Alien" då de plötsligt med ett blodisande skri ploppar fram ur magen på den stackars invaderade människan utan föds fram på ett mindre blodigt vis. Jag frågade Camilla hur men hon var inte säker men det finns inte så många möjligheter som jag ser det och det blir antingen genom svalget eller genom ändan. Om det är det sistnämnda så undrar jag om det då borde kallas för en 3: a?

På tal om 3: a så är det inte det något av lagen vill bli i det pågående fotbollsmästerskapet och igår slog Ryssland sensationellt ut Holland. Min yngsta dotter Mimmi hade sin Ryske pojkvän på besök och han var så nervös under matchens gång att det nästan blev bitmärken i vardagsrumsbordet. Han hade dessutom satsat pengar på matchen och satsat på att de favorittippade Holländarna skulle vinna med 3-0. Eftersom Ryssland vann med 3-1 så satsade han fel men när jag närmare analyserade det hela så kom jag fram till att han faktiskt gjort helt rätt. Hur det än gick så kunde han glädja sig åt resultatet för det blev pengar eller nationell stolthet och segeryra. Frågan är om inte jag som mår så dåligt under alltför spännande matcher borde anamma denna geniala metod. Förlorar mitt lag eller land så klirrar det till i kassan och i annat fall kan jag gå med högburet huvud och visa upp vilken dålig vinnare jag är.

Det hade varit lite si och så med nattsömnen och telefonens signal lät både olycksbådande och ilsken. Jag svarade på andra signalen med en sådan där intim röst långt nere i basregistret som bara finns på morgonen och fick genast örat fullt med upprörd tonåring.

"Det har inte gått nått bra, vi har missat tåget!"

Den känslan har jag nästan varje morgon så det var inget nytt men i det här fallet var det verkligen så att det tilltänkta tåget rullat bort. Min äldsta dotter Camilla och hennes pojkvän Emmanuel skulle med sagda tåg ta sig hem från Sweden Rock Festival (det SRF som rockar) för att vara med på min syster Maries bröllop i Helenelund men nu satt de fast i Sölvesborg. Camilla skulle vara en av brudtärnorna och även spela och sjunga en låt i kyrkan och Emanuel agera fotograf så nu var goda råd dyra. Klockan var strax efter 6 och nästa tåg skulle inte avgå förrän om någon timma enligt den förkrossade Camilla och det skulle heller inte finnas någon personal i stationsbyggnaden före kl. 8. Jag sa en smula skärrad till Camilla att ta det lugnt och att vi skulle undersöka vad som kunde göras åt saken från vårt håll för att få upp dem till Stockholm till kl. 15.00 då ceremonin skulle ta sin början i guds hus. Camilla var upprörd eftersom de suttit och sovit i stationsbyggnaden större delen av natten och hon hållit mobilen i handen för att verkligen vakna när den gick igång med väckningssignalen men någon sådan kom aldrig. Det visade sig bero på en finess som gör att väckningssignalen är av aktiverad om det inte är en arbetsdag så denna lördagsmorgon förblev den tyst. Deras tält hade dessutom blivit fullständigt ner pissat så tillvaron kändes tung och motig plus att de hoppat över att titta på kvällens huvud akt Def Leppard för att verkligen hinna med sista bussen till tågstationen. Det stod ganska snart klart at ett senare tåg inte var ett alternativ om de skulle hinna till vigseln i tid.

(Här tänkte jag att man i filmversionen av detta blogginlägg skulle lägga in låten "Get Me To The Church On Time" och filma med skakig kamera a la dogma.)

Nu var det en titt på flyget som gällde och vi hoppade genast in på Luftfartsverkets hemsida och insåg genast att en större internetkanon än min mor och jag behövdes så ett stort bett togs ur det sura Äpplet och jag ringde den blivande bruden och min eviga syster Marie. Hon tog det hela med beundransvärt lugn och fattning och med hjälp av hennes kontakter kunde efter mycket om och men två flygbiljetter bokas. De närmaste flygplatserna var Kristianstad och Ronneby men så lätt skulle det inte gå för därifrån var alla flyg fullbokade de närmaste tre dagarna så det logiska fick göras ologiskt. Ungdomarna fick helt sonika ta tåget till Malmö, taxi till Sturup och farfars transportservice från Bromma till Helenelund. Camilla som aldrig flugit inrikes förut skickade ett oroligt SMS där det stod, "men vi har inga pass". Det tyckte jag var så sött att jag inte kunde låta bli att garva mitt i eländet. Gemenskapen firade enorma triumfer denna morgon då alla i familjen var inblandade i projektet "få hem ungdomarna från Blekinge i tid". Sambo Agneta (känd Getingjägare från Nacka) kom med goda råd, syrran körde dator och nyttjade ovärderliga kontakter, jag var sambandscentral, mamma var sekreterare och pappa jourhavande chaufför och de två sistnämnda agerade även plånbok då de goda råden visade sig kosta 1600 kr. st. plus ett par hundra till Pågatåget och med 495 till taxin till flygplatsen slutade kalaset på ungefär 4300 kr.

Efter att ha löst ungdomarnas dilemma så borde dagens strapatser därmed ha varit till ända men jag hade lite hjärnsläpp när jag beställde färdtjänstbil för transport till kyrkan och glömde bort realiteten att de flesta körningar samplaneras och att taxin ofta kommer sent. Det var precis vad som hände och jag satt i bilen med Agneta och blev stressad samtidigt som ungdomarna stressade som tok på sitt håll för att snabbduscha och byta om och min stackars syster stod i kyrkan med sin blivande man och undrade om det försvinnande lilla antalet inbjudna skulle bli en fingertutt. Syrran berättade för prästen hur det hela låg till och han var villig att vänta en kvart om det behövdes men en minut över tre klev följet med ungdomarna in i kyrkan och fem minuter senare klev Agneta och jag in så den totala förseningen blev ungefär tio minuter.

Det var en kort och fin vigselceremoni med vacker musik och Camilla gjorde ett bra framförande av Carole Kings "You've Got A Friend" men närmare James Taylors version med sång och akustisk gitarr. Det var två psalmer varav den ena var "Den blomstertid nu kommer" som varje svensk bär i sitt hjärta som den stora sommarlovlåten nr. 1 men den andra psalm 84 kände jag inte igen. Jag har lite svårt för svenska psalmer eftersom jag tycker de är ganska dystert och inte alls avspeglar glädjen i att ha en gud och fast och trygg grund att luta sig emot i tillvaron som jag tror att troende har.

Båda intressenter sa ja så då var det lika bra att genast åka till Edsbacka krog och fira beslutet. Det blev många rätter med fantastisk mat och ingen var längre stressad men framåt slutet av måltiden började både Camilla och Emmanuel gå in i något slags koma och tystnade märkbart och började klippa med ögonen. Då firandet efter krogbesöket fortsatte hemma hos det nu äkta paret, alltså var de om inte falska så oäkta innan, så slocknade de båda ungdomarna på soffan och sov tills det var dags för hemfärd senare på kvällen. Vi åldringar och de små barnen höll dock igång med stor bravur i många trevliga timmar och lät Champagnen svalka våra strupar. Jag kan varmt rekommendera en Champagnefylla för den är långsam, mjuk, lätt att hålla på en skön nivå och har egentligen ingen nackdel annat än priset men det kanske leder till att man inte super för ofta.

Jag skrev tidigare att ungdomarna fått sitt tält ner pissat på festivalen och jag fick när vi satt och pratade hemma hos brudparet veta vad som hänt. Det var nationalistiska element som dragit igenom camping och festivalområdet skanderande tyska slagord som "seig heil" och annat skit som inte gillat åsynen av Emmanuel som härstammar från Colombia och ser väldigt sydamerikansk ut. Retade av att se honom med sin blonda flickvän och troligen bara för att han fanns överhuvudtaget förvandlade idioterna tältet till pissoar. Camilla och Emmanuel tappade lusten för festivalande och packade ihop sitt ner pissade lånade tält och tog bussen till tågstationen för att invänta morgontåget och som det heter, "the rest is history". Nationaldagsfirande tycker jag att man ska ha och man ska få vara stolt över sitt land och ursprung men de ultranationalistiska element som beter sig som dessa nere på Sweden Rock Festival eller de korkskallar som blev arresterade i Stockholm på nationaldagskvällen är en skam. Ni som beter er på detta sätt må vara stolta över att vara svenska men jag som svensk skäms över er och ert enfaldiga beteende.

Idag är det söndag och i en tradition instiftad av gud för årtusenden sedan så tänker jag ta det otroligt lugnt idag och inte stressa en sekund men trots dessa mina förutsättningar så ligger jag självklart i lä mot ungdomarna som faktiskt inte klivit upp ännu fastän över halva dagen redan gått.

Min yngsta dotter Mimmi 17 år är i Estland på ett ridläger och nu väntar jag varje morgon med bävan på att telefonen skall ringa.

"Hej pappa det är Mimmi det går inget bra för mig, jag har missat båten."

I en TV reklam för produkter från Synsam sägs det att 8 av 10 inte har samma syn idag som för 3 år sedan men det har jag. Jag var tvärblind då och det är jag fortfarande så läget är stabilt, skönt.

Idag är det den 6: e juni och Sveriges stolta nationaldag vilket firas med pompa och ståt på TV med Lill-Babs, Sven-Bertil, Pirelli (loosern från schlagerfestivalen) och hela käcka kungafamiljen. Det är nästan så att man baxnar, vilket pådrag! Vi svenskar är i sanning ett vilt och uppsluppet folkslag som vet hur man slår på stora trumman och slår klackarna i taket som inga andra. Själv blir jag mest sur eftersom det inte kommer någon post idag och mitt skivpaket från Tyskland med nya Jorn och Journey inte hann fram och nu inte dyker upp förrän tidigast på måndag, suck

Värmeslag kan man få i vårt sovrum just nu och det är inte i första hand ökad aktivitet som leder till svettningar utan den underbara sommaren vars sol lyser på vårt svarta papptak. Sambo Agneta kom häromdagen skramlande in i sagda rum efter att ha stått på huvudet i förrådet och i näven släpade hon på den fläkt hon köpte förra gången vi hade en varm sommar i gamla Svedala. Den blåser kalluft på våra överhettade kroppar och är en riktig livräddare och det enda som oroar mig är att hon monterade ihop den själv då det begav sig. Hon har många bra sidor men någon större teknisk begåvning är hon inte och i mina värsta fantasier lossnar fläktbladen och kommer flygande genom luften med våldsam fart. Just i sovrummet skulle vissa ädlare delar av kroppen då kunna vara i farozonen. Nåja, fram till det att något sådant inträffar blåser det underbart svala vindar i hobbyrummet. Jag skall dock erkänna att jag faktiskt stänger av fläkten när jag är själv eller efter det att Agneta somnat för det är dumt att chansa men hon sätter obönhörligt på den igen så fort hon återkommer till rummet eller vaknar.

Sambo Agneta gjorde stordåd även igår när hon lät ännu en Geting döden dö. Hon är livrädd för dessa flygande marodörer och med en sådan fobi är det en stor sak att konfrontera odjuret och att nedlägga detsamma. Ungarna och jag gav henne en elektrisk flugsmälla för några år sedan och sällan har väl en present kommit så väl till användning som denna insektbekämpartingest. Det var en riktig best till geting i vårt kök och i Agnetas skräckslagna ögon såg den säkert ut att ha storleken av en Duva ungefär men hon gick skrikande till attack. Tre gånger fick hon elektrifiera odjuret innan den bet i gräset och hon darrande kunde förpassa den till buskaget utanför. Tufft att möta sina rädslor och övervinna dem tycker jag. Jag som är rädd för läkare borde kanske göra detsamma men man får ju inte elektrifiera dem till döds, i alla fall inte i Sverige.  

Tänk vad härligt att man kan påverka sina barn vare sig man vill det eller inte och att man tursamt nog är en sådan förträfflig förebild. Idag åkte min äldsta dotter Camilla ner till en hårdrockfestival tillsammans med sin långhåriga pojkvän och en bunt kamrater för tre dagar och nätter av stenhård musik, samvaro och säkert litervis med öl. Det konstiga är att de flesta av de artister hon kommer att kunna avnjuta tillhör mina favoriter så det är inte utan att jag blir lite avundsjuk på henne när jag tänker på att hon skall få digga Whitesnake, ELO, Triumph, Judas Priest, Blue Oyster Cult och Disturbed medan jag sitter hemma och rullar tummarna. Jag blir extra uppretad då jag inser att det inte bara är den härliga festivalen jag missar utan även mitt favoritband Kansas som bara spelar i Malmö och Göteborg och inte kungliga huvudstaden som de borde. Sweden Rock festival heter festivalen hon åkt till och förkortas SRF medan jag som blindstyre bara är medlem i Synskadades Riksförbund också förkortat SRF men inte rockar ett dugg fett.

Sur kan man bli för mindre och det blev jag ett par gånger framför dumburken förra veckan. Den första som retade upp mig var den otroligt osympatiske brodern till den för tidigt avlidne succéförfattaren till en Svensk trilogi i actionfacket. Nu satt alltså den obehaglige brodern i TV-rutan och utstrålade både girighet och dumhet och försökte fåfängt förklara varför den avlidne författarens sambo sedan 30 år inte borde få någon som helst del av arvet. Nu behöver han å andra sidan inte vara varken trevlig eller sympatisk med tanke på hur många millioner han ärvt och kan säkert köpa tusentals människor i norrland som kan säga att de gillar honom.

Får jag en check på lämpligt belopp är även jag beredd att revidera mina åsikter. Veckans andra attack av ilska kom över mig när jag såg en intervju med två snubbar i en berömd Amerikansk rockgrupp som först talade väl om Sverige och det trogna fans bandet hade här men som blev betydligt mindre muntra när frågorna handlade om fil delning och skivutgivning. Basisten sa att fil delning inte var något problem och att det helt enkelt var så att ungdomarna bestämt sig för att inte betala för musik. Eftersom det var på det viset så tänkte han och bandet inte ge ut några nya plattor för de sysslade inte med välgörenhet. Det skall komma från en surmagad gammal rockslusk som blivit miljonär på sin musik och alla de kring varor bandet krängt i alla år och med tanke på vad en konsertbiljett kostar och att de sålde över 30000 på 20 minuter är min sympatikvot för bas mannen försvinnande låg Om han nu inte vill släppa fler skivor så kunde han väl ha kommit på det innan han släppte sin senaste soloplatta för ett par år sedan för den var skitdålig och hade aldrig behövt släppas varken som CD eller för nedladdning.

Om jag fortsätter att sitta framför TV: n och blir surare för var dag så kommer mina barn snart att släpa iväg mig till närmsta stup och kasta ner mig men det finns så mycket att hetsa upp sig över och särskilt då på sommaren. Måste sommaren vara så förbannat varm? Myggor suger, det är bara repriser på TV, alla är bortresta och finns inte tillgängliga på sina jobb, det är bara jazz på jazzfestivalen, Coca-Cola smakar bättre men är lika fettbildande och dåligt för tänderna som vanligt, det släpps inga bra skivor, ungarna har ingen skola att kliva upp för och sover till långt in på eftermiddagen men är istället uppe halva natten, Hockeysäsongen är slut, min sambo vill sitta ute och äta men springer skrikande iväg så fort det kommer en Geting, jag blir illamående av grillat kött, berusad av öl, tjock av glass, lös i magen av frukt och bär, är för blind för att se brudarna med bar överkropp på badstranden, det är för varmt i solen, det är för kallt i vattnet, det är tråkigt på landet, det är för gungigt i båt, fisk luktar fisk, grönsaker är bögigt, Körsbär är för dyra, klimatanläggningen i bilen ger mig värk i bihålorna, Sniglar är äckliga, Mördarsniglar är mördare, uteserveringarna är fulla, de som sitter på uteserveringarna är fulla, skogsbränder härjar, svetten lackar, glassen rinner, gräset ger fläckar, gräset växer, gräset ger hösnuva, jag är för blind för att köra motorcykel, jag är för mesig för att få bli medlem i Hells Angels, jag fick inte bli sommarpratare detta år heller, golf är för snobbigt, minigolf för plottrigt, vattenskidor för blött, Blåbär för blåa, ormar är läskiga, Snokar är inte ens riktiga ormar men läskiga ändå, kortbyxor är fjantigt, sandaler är ännu fjantigare, solglasögon är kaxigt, solbränna ger cancer, myggbett kliar, myror myllrar, Gäddor är träiga, en fiskekrok i fingret gör ont, det är jobbigt att ösa båten, det är jobbigt att reva segel, det är jobbigt med en reva i seglet, Kåda är kladdigt, det är för ljust för att sova, myggmedel luktar illa, Maskrosorna är för många, Öland inte alls någon fågel, ogräs är visst ett gräs, Kubb alldeles för stillastående, ryggsäckar för praktiska, sovsäckar kan leda till graviditet, grillgallret för jobbigt att skrubba rent, det är alldeles för långt till julafton, Humlor flyger trots att det är fysiskt omöjligt som de är skapta, Hallon Igloo finns inte längre i butik, det finns Ko skit i hagen som ser förrädiskt torr ut, Midsommarafton är för tidig och varför heter det flugfiske när det inte funnits en enda fluga i hela världshistorien som fiskat? Nä nu är det bäst jag kniper igen för familjen kastar ilskna blickar åt mitt håll det känner jag nog. Det är bara det att jag blir så sned när jag tänker på att...